Aborter
    BDSM
    Domedagen
    Fildelning
    Förintelsen
    Homosexualitet
    Muhammed
    Onani
    Preventivmedel
    Skilsmässor
    Vegetarianer

    Testa dig själv! Hur ateistisk är du?
    Släktgraf
    Debatt
        Debatt om onani

    1 Mos 1:1: Skapelsen
    1 Mos 2:5: Edens lustgård
    1 Mos 3:1: Syndafallet
    1 Mos 3:14: Gud avkunnar dom
    1 Mos 3:22: Adam och Eva förvisas ur lustgården
    1 Mos 4:1: Kain och Abel
    1 Mos 4:17: Kains släkttavla
    1 Mos 4:25: Set och Enos
    1 Mos 5:1: Sets släkttavla
    1 Mos 6:1: Människornas ondska växer
    1 Mos 6:9: Noa
    1 Mos 7:1: Floden kommer
    1 Mos 8:1: Flodens slut
    1 Mos 8:20: Noas offer och Herrens löfte
    1 Mos 9:1: Guds förbund med Noa
    1 Mos 9:18: Noa och hans söner
    1 Mos 10:1: Noas söners släkttavla
    1 Mos 11:1: Babels torn
    1 Mos 11:10: Sems släkttavla
    1 Mos 11:27: Teras släkttavla
    1 Mos 12:1: Guds kallelse till Abram
    1 Mos 12:10: Abram i Egypten
    1 Mos 13:1: Abram och Lot skils från varandra
    1 Mos 13:14: Abram flyttar till Hebron
    1 Mos 14:1: Abram räddar Lot
    1 Mos 14:17: Melki Sedek välsignar Abram
    1 Mos 15:1: Herrens förbund med Abram
    1 Mos 16:1: Hagar och Ismael
    1 Mos 17:1: Omskärelsen   förbundstecknet
    1 Mos 18:1: En son lovas åt Abraham
    1 Mos 18:16: Abraham ber for Sodom
    1 Mos 19:1: Sodoms syndfullhet
    1 Mos 19:12: Lot lämnar Sodom
    1 Mos 19:23: Sodoms och Gomorras förstöring
    1 Mos 19:30: Moabiternas och ammoniternas ursprung
    1 Mos 20:1: Abraham och Abimelek

Kontakt

Hem
   
Flodens slut
8
1Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

Gud hade alltså glömt bort dem. Jag antar att han hade annat att göra. En massa dödsattester att skriva. Folkmord leder oundvikligen till en massa pappersarbete. Där satt han och hittade på dödsorsaker när det plötsligt slog honom att det var något han hade glömt.
     Hur ska en vind kunna få vattnet att sjunka? Det måste vara en sjuhelvetes storm om den ska kunna blåsa bort vattnet från jordytan.

2och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

Fast regnet hade ju hejdats redan hundratio dagar tidigare.

3Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

Vart tog vattnet vägen då? Det ända sättet att komma bort från Jorden är att ta sig ut i rymden och det kan vattnet inte gärna ha gjort.

4Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

Den 17 juli landade alltså arken. Det är mycket riktigt 150 dagar efter sjuttonde februari. Araratbergen är 5165 meter höga, vilket betyder att vattnet måste ha sjunkit över 3600 meter innan arken kunde gå på grund på dem. Om vattnet började sjunka samma dag som arken gick på grund (150 år efter att översvämningen började) måste allt detta vatten ha försvunnit på samma dag. Det innebär, om vi ger vattnet ett helt dygn på sig att försvinna, över 4 centimeter per sekund. Denna takt är långt mer svindlande än den med vilken vattnet steg. Närmare bestämt 16 gånger snabbare. Åter en gång frågar man sig vart vattnet tog vägen.

5Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

Detta är, som jag redan har konstaterat, ren lögn. Om inte arken är över 3600 meter djup under vattenytan måste otaliga bergstoppar ha synts redan när den gick på grund. Men man kan vara generös och anta att berättaren menar att det tog två och en halv månad (eller 46 dagar) innan Araratbergens toppar syntes. I så fall måste vattnet ha slutat sjunka undan väldigt snabbt efter det inledande rallyt.

6Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

Satt de instängda utan att våga titta ut i ytterligare 40 dagar efter att topparna hade börjat sticka upp? Först 86 dagar efter att de gick på grund lyckades de övriga fångarna få Noa att öppna och vädra lite.

7och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

Hur lång tid tog det då? En korplivstid kanske? Men det var ju i alla fall skönt att vattnet torkade upp till slut.

8Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Men korpen hade ju redan flugit omkring tills vattnet torkade. Vad var syftet med att kasta ut duvan?

9Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

Vattnet hade ju sjunkit undan! Har det kommit tillbaka igen? Det verkar som om Gud försökte lura resenärerna i arken att tro att översvämningen var över. Jag antar att de gjorde rätt i att stanna i arken och vara lite misstänksamma och försiktiga med att stiga ur.

10Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

Jag frågar mig vad det är som gör att Noa inte kan titta efter själv om han vill veta om vattnet har försvunnit. Det borde väl vara lätt att se, eftersom han befinner sig på toppen av ett högt berg.

11Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

Det måste ha varit ett snabbväxande träd. Det kan knappast ha överlevt ett halvår under vatten - i alla fall inte i friskt tillstånd. Eftersom översvämningen pågick för fullt sju dagar tidigare kan trädet ha haft högst en vecka på sig att växa till sig. Jag är ingen botaniker, men jag tycker att det verkar vara väldigt knappt om tid.

12Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

Nej, den förstod väl vinken till slut. Noa höll ju på och kastade ut den hela tiden, så den kan inte ha känt sig speciellt välkommen.

13I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

Hur kunde Noa lyfta av taket på arken? Så stor som arken var måste taket ha vägt en hel del. Och varför kunde han inte ha sett att marken syntes genom det där fönstret som han kastade ut fåglarna genom?

14Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

Jag trodde att marken hade torkat redan den första januari. Men det tog alltså två månader till. Jag hoppas att de hade packat mat för hela den tiden. Det måste ha varit svårt att gissa hur mycket mat som skulle behövas till alla de tusentals djuren.

15Då talade Gud till Noa och sade:

"Nu kan du gå ur arken. Ärligt alltså. Jag ska inte trolla fram mer vatten. Hedersord!"

16"Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

Jag antar att Gud måste öppna dörren för dem den här gången också. Hoppas att han kommer ihåg det. Annars kommer antingen människorna bli kvar i arken för alltid eller också blir Gud så uppretad för att de inte lyder hans order att han krossar arken med djur och allt.

17Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

Oj! Skulle det vara fruktsamma djur också? Det sa han ingenting om när Noa samlade ihop djuren. Även om man vet att man ska leta efter fruktamma djur är det inte lätt att se på dem hur gamla eller sjuka de är.

18Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

Ja se Gud får då alltid som han vill.

19Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Ordning och reda!