Aborter
    BDSM
    Domedagen
    Fildelning
    Förintelsen
    Homosexualitet
    Muhammed
    Onani
    Preventivmedel
    Skilsmässor
    Vegetarianer

    Testa dig själv! Hur ateistisk är du?
    Släktgraf
    Debatt
        Debatt om onani

    1 Mos 1:1: Skapelsen
    1 Mos 2:5: Edens lustgård
    1 Mos 3:1: Syndafallet
    1 Mos 3:14: Gud avkunnar dom
    1 Mos 3:22: Adam och Eva förvisas ur lustgården
    1 Mos 4:1: Kain och Abel
    1 Mos 4:17: Kains släkttavla
    1 Mos 4:25: Set och Enos
    1 Mos 5:1: Sets släkttavla
    1 Mos 6:1: Människornas ondska växer
    1 Mos 6:9: Noa
    1 Mos 7:1: Floden kommer
    1 Mos 8:1: Flodens slut
    1 Mos 8:20: Noas offer och Herrens löfte
    1 Mos 9:1: Guds förbund med Noa
    1 Mos 9:18: Noa och hans söner
    1 Mos 10:1: Noas söners släkttavla
    1 Mos 11:1: Babels torn
    1 Mos 11:10: Sems släkttavla
    1 Mos 11:27: Teras släkttavla
    1 Mos 12:1: Guds kallelse till Abram
    1 Mos 12:10: Abram i Egypten
    1 Mos 13:1: Abram och Lot skils från varandra
    1 Mos 13:14: Abram flyttar till Hebron
    1 Mos 14:1: Abram räddar Lot
    1 Mos 14:17: Melki Sedek välsignar Abram
    1 Mos 15:1: Herrens förbund med Abram
    1 Mos 16:1: Hagar och Ismael
    1 Mos 17:1: Omskärelsen   förbundstecknet
    1 Mos 18:1: En son lovas åt Abraham
    1 Mos 18:16: Abraham ber for Sodom
    1 Mos 19:1: Sodoms syndfullhet
    1 Mos 19:12: Lot lämnar Sodom
    1 Mos 19:23: Sodoms och Gomorras förstöring
    1 Mos 19:30: Moabiternas och ammoniternas ursprung
    1 Mos 20:1: Abraham och Abimelek

Kontakt

Hem
   
Herrens förbund med Abram
15
1En tid härefter kom Herrens ord i en syn till Abram; han sade: "Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor."

Det ligger väldigt nära till hands att ta för givet att Abram inbillade sig att Gud talade till honom. Det är en väldigt vanlig vanföreställning bland psykiskt sjuka. Men om man gör det så lätt för sig kan man lika gärna kasta Bibeln i papperskorgen direkt. Visst kan man avfärda hela boken som en samling lögner och inbillningar. Det finns inget som talar mot en sådan inställning. Men hur kul är det? Vi antar att det som Abram såg i sin syn verkligen hände.
     Vi kommer ihåg att Abram skapade sin stora förmögenhet genom att lura och bedra kungar och faraoner. Sedan använde han rikedomen till att erövra större delen av världen. Det verkar som om Gud lever efter devisen "åt den som har skall varda givet", eftersom han utlovar ytterligare framgångar för stortjuven Abram.

2Men Abram sade: "Herre, Herre, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser."

Som sagt, Abram har allt utom ett eget barn, så det är väl det han kommer att få av Gud. Det vore ju synd om den här Elieser skulle få ta över alla Abrams blodspengar.

3Och Abram sade ytterligare: "Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge."

Det finns helt enkelt inga gränser för Abrams girighet. De flesta skulle nog vara nöjda med livet om de hade kommit upp sig så till den milda grad som Abram har gjort, men han har mage att förebrå Gud för att denne inte har gjort tillräckligt för honom.

4Men se, Herrens ord kom till honom; han sade: "Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge."

Jaha, vad kan man säga. Vissa kan helt enkelt inte göra fel. Oavsett vad Abram tar sig till älskar Gud honom av någon outgrundlig anledning.

5Och han förde honom ut och sade: "Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så skall din säd bliva."

Vit och utspridd till några tusen mycket små och mycket ensamma prickar. Jag antar att Gud tänkte att Abram inte skulle hinna göra så stor skada om han försökte räkna de synliga stjärnorna.

6Och han trodde på Herren; och han räknade honom det till rättfärdighet.

Vem räknar vem till vad? Var det inte stjärnorna han skulle räkna?

7Och han sade till honom: "Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning."

Ingen behöver väl ge Abram något? Han tar det han vill ha.

8Han svarade: "Herre, Herre, varav skall jag veta att jag skall besitta det?"

Vad vill han ha? En skriftlig inbjudan? Gud sa att han skulle få behålla det där landet som han hade erövrat. Abram har tydligen aldrig hört att man inte ska titta i munnen på gratishästar.

9Då sade han till honom: "Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva."

Varför ska Abram samla ihop djur till Guds zoo? Han inte Gud skapa vilka djur han vill? Jag trodde att det var han som hade skapat dem från början. Men han kanske hade glömt bort hur man gör.

10Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.

Vänta nu! Sa Gud att han ville ha djuren sönderhackade? Sist han ylade om att samla ihop djur ville han packa in dem i en alldeles för liten båt. Hur kunde Abram veta att han inte ville sjösätta de här djuren också?

11Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.

Jag hoppas att det visar sig att Gud hade skickat ut rovfåglarna för att hämta djuren. Det skulle vara härligt att äntligen få se Abram råka ut för Guds vrede.

12När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.

Det måste finnas bättre sätt att berätta att det blev kväll och att Abram somnade och hade en mardröm.

13Och han sade till Abram: "Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.

Hans ska med andra ord bli anfader för alla gästarbetare. Jag antar att det inte är mer orimligt än att alla campare eller piprökare har en gemensam anfader. Fast det där med 400 år får det hela att låta som en förutsägelse av en speciell händelse.

14Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.

Gud tänker alltså befria slavarna och dela ut ägarnas ägodelar bland dem. Det låter ju nästan hedervärt.

15Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.

Så Abram kommer att slippa uppleva slaveriet. Det var ju trevligt för honom.

16Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amorerna fyllt sin missgärnings mått."

Vad har amorerna gjort för ont? Var inte de ett av folken som kom i vägen för den där stora armn som Abram senare kom och besegrade?

17Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.

Hur passar den här ugnshallucinationen in bland Abrams andra vanföreställningar? Inte vet jag. Men den här ugnen kanske kommer att spela en framträdande roll i den kommande berättelsen.

18På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:

Om vi nu låtsas att Gud menar Nilen och Eufrat, så tycker jag inte att det definierar landområdet speciellt bra. Det ringar inte precis in något. Jag menar, hör Cypern dit? Oman? Eritrea? Indien?

19kainernas, kenasernas, kadmonernas,

Åh nej, ska vi börja rabbla påhittade folkslag nu igen? Jag antar att kainerna ska föreställa kains ättlingar och kenaserna kenans, men det fungerar ju inte så att varje person har sina egna ättlingar. Släkter blandas hela tiden och det blir väldigt snart omöjligt att skilja Kains från Kenans. Kadmonerna vet jag inte alls var de har fått luft ifrån.

20hetiternas, perissernas, rafaernas,

Bananerna, volvoerna, tapeterna, fästingerna, elvispreslerna...

21amorernas, kananernas, girgasernas och jebusernas land."

Och Herren Gud skall hjälpa till att utrota de folkslag som bodde först i Abrams nya land. Så trevligt. "Sluta gnälla! Lite folkmord har väl aldrig skadat någon? Abram och hans rövarband behöver lebensraum."