Aborter
    BDSM
    Domedagen
    Fildelning
    Förintelsen
    Homosexualitet
    Muhammed
    Onani
    Preventivmedel
    Skilsmässor
    Vegetarianer

    Testa dig själv! Hur ateistisk är du?
    Släktgraf
    Debatt
        Debatt om onani

    1 Mos 1:1: Skapelsen
    1 Mos 2:5: Edens lustgård
    1 Mos 3:1: Syndafallet
    1 Mos 3:14: Gud avkunnar dom
    1 Mos 3:22: Adam och Eva förvisas ur lustgården
    1 Mos 4:1: Kain och Abel
    1 Mos 4:17: Kains släkttavla
    1 Mos 4:25: Set och Enos
    1 Mos 5:1: Sets släkttavla
    1 Mos 6:1: Människornas ondska växer
    1 Mos 6:9: Noa
    1 Mos 7:1: Floden kommer
    1 Mos 8:1: Flodens slut
    1 Mos 8:20: Noas offer och Herrens löfte
    1 Mos 9:1: Guds förbund med Noa
    1 Mos 9:18: Noa och hans söner
    1 Mos 10:1: Noas söners släkttavla
    1 Mos 11:1: Babels torn
    1 Mos 11:10: Sems släkttavla
    1 Mos 11:27: Teras släkttavla
    1 Mos 12:1: Guds kallelse till Abram
    1 Mos 12:10: Abram i Egypten
    1 Mos 13:1: Abram och Lot skils från varandra
    1 Mos 13:14: Abram flyttar till Hebron
    1 Mos 14:1: Abram räddar Lot
    1 Mos 14:17: Melki Sedek välsignar Abram
    1 Mos 15:1: Herrens förbund med Abram
    1 Mos 16:1: Hagar och Ismael
    1 Mos 17:1: Omskärelsen   förbundstecknet
    1 Mos 18:1: En son lovas åt Abraham
    1 Mos 18:16: Abraham ber for Sodom
    1 Mos 19:1: Sodoms syndfullhet
    1 Mos 19:12: Lot lämnar Sodom
    1 Mos 19:23: Sodoms och Gomorras förstöring
    1 Mos 19:30: Moabiternas och ammoniternas ursprung
    1 Mos 20:1: Abraham och Abimelek

Kontakt

Hem
   
Omskärelsen - förbundstecknet
17
1När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig Herren för honom och sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.

Tja, det är väl runt den åldern som uppenbarelserna brukar börja dyka upp. Men vi får väl tro på hans ord för tillfället. Man har ju hört talas om missdådare som ångrar sig och ber om förlåtelse på dödsbädden, men det här är nog första gången Gud aktivt söker upp en gammal brottsling och förlåter honom helt spontant.

2Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan."

Det låter ju bra för Abram, men det kanske vore bättre att hjälpa honom att inse att det man inte har gjort för att göra sin ätt talrik när man är nittionio år, det kommer antagligen aldrig bli gjort. Men det verkar ju som att Gud tänker göra grovjobbet, eftersom han säger "föröka dig". Det här är nog första gången jag hör den formuleringen. Alla andra djur brukar vara tvungna att föröka sig.

3Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:

Snacka om pinsamt! Ens gud dyker för en gångs skull upp för en pratstund och det första man gör är att falla huvudstupa rakt på näsan. Jag misstänker att det Gud kommer att säga har något med Abrams uppenbara balansproblem. Fast vid 99 år får man väl förstå om han inte visar sin uppskattning med ett halvdussin flickflack.

4"Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.

Lite klumpigt uttryckt. "Du kommer att få många barn" hade varit ett bättre sätt att säga det. Men i vilket fall som helst är det inte dåliga utsikter för någon på 99 år.

5Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.

Bra namn, dålig orsak. Men det är ju lite trevligt att det finns en speciell gud som har som uppgift att glida runt och ställa saker och ting till rätta när folk har fått dåliga namn. En uppgift, som kanske inte är riktigt värdig för en gud, men som ändå är bra att få utförd. Dock kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sent att komma när mannen har levt i 99 år med sitt fåniga namn. Det var ju när han var barn som han blev kallad "Abram Kadabram" och andra liknande öknamn.

6Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.

En sexgalen gammal gubbe är nog precis vad världen inte behöver. Och han verkar ju inse det, eftersom han säger att till och med kungar kommer att fly från gubben. Så man kan fråga sig vad syftet är med att skapa ett sådant monster.

7Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;

Det här är väl den sorts samtal man kan vänta sig att få när två gamla gubbar pratar med varandra. Gagg-gagg-tjat-tjat.

8och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud."

Ska detta tolkas som att om de slutar tro på Guden Som Rättar Till Fåniga Namn, så äger de inte längre det här okända landet Kanaan? Det kanske kunde lösa Mellanösternkonflikten, för jag tror inte att just den religionen är så populär längre.

9Och Gud sade ytterligare till Abraham: "Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte."

Vänta, det låter som om du talar om någon form av förbund här. Är det rätt? Och det ska gälla i många generationer. Har jag förstått rätt? Det kanske är bäst att du upprepar det här några gånger till så att alla begriper. Det verkar nästan som om du vill skjuta upp att berätta detaljerna i det här förbundet.

10Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;

Nu förstår jag verkligen varför du tvekade att avslöja villkoren! Dessutom har du börjat nia Abraham, vilket jag tvivlar på kommer att väga speciellt tungt när Abraham funderar på om han verkligen ska klippa av viktiga delar av sina söners anatomi. Och det där med namnbytet var bara till för att förvirra, va?
     Innebär detta att även djur ska omskäras? Det hoppas jag inte, för så ska ni se att ni får djurvännerna på er! Jag har hört talas om att man klipper svansen av vissa hundar, men det här är ju löjligt.

11på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.

Och det vi får i utbyte är många barn, vilket bara innebär att det blir fler snoppar att stympa. Dessutom tycker jag att det känns som om den här sortens ingrepp knappast skulle främja fertiliteten hos offren.

12Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.

Men snälla nån! De är ju redan slavar! Kan de inte få ha någon värdighet kvar? Är det verkligen nödvändigt att de ska lida sådana här kval bara på grund av att deras slavdrivare har ingått ett orimligt förbund av ren sinnesslöhet?

13Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.

Jaja, vi har fattat det nu. Som tur är har vi i ganska stor utsträckning avskaffat det här med slaveri. Och det är uppenbart att detta framsteg inte på något sätt är den här gudens förtjänst. Hans åsikt går inte att missförstå. Det är helt okej att förslava människor och helst ska man amputera dem också. Det påminner lite om brännmärkning av boskap, tycker jag. Eller när man klipper olika mönster i djurens öron för att känna igen dem.

14Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund."

Om det här folket, som man ska stötas ut ifrån, utgörs av män som är så lättlurade att de går med på att klippa av sig förhuden utan att det ens handlar om försäkringsbedrägeri, så tror jag att det är en förlust som de flesta män är beredda att leva med. Det tycks mig som om förlusten av dessa dårar, som jag, med risk att reta upp alla världens riktiga dårar, vill kalla dem som går med på förbundet, är ganska ringa i jämförelse med den förlust som själva förbundet kräver.

15Och Gud sade åter till Abraham: "Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

Jag tror att det är lite sent att använda den här sortens rökridåer. I det här läget är nog Abrahams medvetande uppfyllt av det osmakliga och orimliga förbund, som du nyss krävde att han skulle ingå. Fast man får väl erkänna att Sara rullar bättre av tungan än Sarai.

16Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne."

Det är inte värt det, Abraham! Att upphäva din uråldriga hustrus infertilitet är inte värt lidandet för dina söner och sonsöner och så vidare i all evighet.

17Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: "Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?"

Gud skulle antagligen göra Abraham en större tjänst om han gjorde något åt hans balansproblem. Det måste vara jobbigt att veta att man vilket ögonblick som helst kan ramla rakt på näsan. Men det är lovande att han, trots att han just slagit pannan i marken, ser det komiska i Guds löften. Inte kan hon föda barn, hon som inte ens är vig nog för missionären längre. Förresten finns det här en sak som tyder på att hela historien är påhittad. Jag tvivlar starkt på att en man på nittionio år hade klarat att byta namn på sin hustru utan att säga fel åtminstone de första gångerna.

18Och Abraham sade till Gud: "Måtte allenast Ismael få leva inför dig!"

Jaa... haa... Vad har Ismael med det här att göra? Stackars Abraham verkar vara lite förvirrad trots allt. Och jag slår vad om att Gud kommer att byta namn på Ismael nu bara för att retas. Det är ändå lovande att Abraham är nöjd med att ha en son. Det här smaklösa förbundet kanske inte blir underskrivet.

19Då sade Gud: "Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.

Jag tror inte att man kan ägna sig åt sådan är detaljstyrning om man ska bli en framgångsrik gud. Till och med chefer för medelstora företag måste ju lära sig att de inte kan ha koll på varje liten sak som händer. De som försöker jobbar ihjäl antingen sig själva eller sina företag. Så jag tycker nog att Abraham själv kan få bestämma vad hans son ska heta. Men det finns en fin omskrivning här, tycker jag; istället för att säga "du ska karva i hans penis" säger Gud med honom skall jag upprätta mitt förbund. Klokt.

20Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.

"En stor man" heter det. Och är det det här som menas med "leva inför Gud"? Man får föröka sig orimligt mycket. Sign me up! Bara jag får behålla allt som naturen har utrustat mig med.

21Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år."

Så Ismael slipper undan det här med "förbundet" då? Lyckans ost. Men nu är Gud inne och detaljstyr igen. Om nu Abraham ska göras fruktsam och viril igen, så kan man väl knappast vänta sig att han ska hålla på sig i tre månader? Fast Gud kanske skickar med några paket kondomer.

22Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.

Det var nog skönt för Gud att få tala ut om det här med sin könsstympningsfixering. Som han har tjatat om det börjar man nästan undra om han ska ha alla de där förhudarna till något.

23Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.

Men Ismael skulle ju slippa! Och hur var det med alla de där slavarna som Abraham lurade till sig under sin bedrägeriturn runt i världen innan han bytte namn? Slapp de undan? Antagligen inte. Man ryser när man tänker på vilket blodbad det måste ha varit. Kom ihåg att när Abraham samlade ihop de allra mest trogna av sina tjänare kunde de lätt besegra världens dittills största invasionsarm. Han är ingen fattiglapp och det var antagligen tusentals människor som stympades.

24Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.

Jag kan förstå att hans offer vill hämnas med samma mynt. Jag är egentligen inte speciellt hämndlysten, men i det här fallet kan jag gå med på "öga för öga, förhud för förhud".

25Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.

Detta övergrepp är antagligen bra mycket obehagligare att genomlida för en 13-åring än för någon som straxt ska till att fylla 100. Jag menar, en sådan gubbes förhud har väl i princip gjort sitt, men en kille som är på väg in i puberteten har väl nog med problem utan att någon ska komma och klippa i honom.

26På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;

På samma dag som de tidigare nämnda Abraham och Ismael? Ja, det verkar rimligt.

27och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.

Han var verkligen noggrann. En egenskap som verkar vara ganska typisk för psykopatiska styckmördare. Han stympade sina offers könsorgan och gjorde sedan samma sak med sig själv. Freakshow!