Aborter
    BDSM
    Domedagen
    Fildelning
    Förintelsen
    Homosexualitet
    Muhammed
    Onani
    Preventivmedel
    Skilsmässor
    Vegetarianer

    Testa dig själv! Hur ateistisk är du?
    Släktgraf
    Debatt
        Debatt om onani

    1 Mos 1:1: Skapelsen
    1 Mos 2:5: Edens lustgård
    1 Mos 3:1: Syndafallet
    1 Mos 3:14: Gud avkunnar dom
    1 Mos 3:22: Adam och Eva förvisas ur lustgården
    1 Mos 4:1: Kain och Abel
    1 Mos 4:17: Kains släkttavla
    1 Mos 4:25: Set och Enos
    1 Mos 5:1: Sets släkttavla
    1 Mos 6:1: Människornas ondska växer
    1 Mos 6:9: Noa
    1 Mos 7:1: Floden kommer
    1 Mos 8:1: Flodens slut
    1 Mos 8:20: Noas offer och Herrens löfte
    1 Mos 9:1: Guds förbund med Noa
    1 Mos 9:18: Noa och hans söner
    1 Mos 10:1: Noas söners släkttavla
    1 Mos 11:1: Babels torn
    1 Mos 11:10: Sems släkttavla
    1 Mos 11:27: Teras släkttavla
    1 Mos 12:1: Guds kallelse till Abram
    1 Mos 12:10: Abram i Egypten
    1 Mos 13:1: Abram och Lot skils från varandra
    1 Mos 13:14: Abram flyttar till Hebron
    1 Mos 14:1: Abram räddar Lot
    1 Mos 14:17: Melki Sedek välsignar Abram
    1 Mos 15:1: Herrens förbund med Abram
    1 Mos 16:1: Hagar och Ismael
    1 Mos 17:1: Omskärelsen   förbundstecknet
    1 Mos 18:1: En son lovas åt Abraham
    1 Mos 18:16: Abraham ber for Sodom
    1 Mos 19:1: Sodoms syndfullhet
    1 Mos 19:12: Lot lämnar Sodom
    1 Mos 19:23: Sodoms och Gomorras förstöring
    1 Mos 19:30: Moabiternas och ammoniternas ursprung
    1 Mos 20:1: Abraham och Abimelek

Kontakt

Hem
   
Abraham ber för Sodom
16Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

Vad hände nu? Blev den där gästen sur för att Sara log när han påstod att hon skulle bli med barn trots att hon är nästan hundra år gammal? Det tycker jag var lite barnsligt. Det hade varit vettigare att försöka förklara hur det är tänkt att fungera.

17Och Herren sade: "Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

Jag tror inte att det skulle vara några problem att villa bort den gamle gubben Abraham så att han inte fattar vad som händer, men eftersom Gud nästan verkar lite kär i Abraham antar jag att han kommer att berätta allt. Vad det nu handlar om.

18Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

Jag vågar knappt fundera på vad det kan vara Gud menar med det här. "I honom..." Nej, usch, jag får anstränga mig för att vara snäll i tolkningen. Abraham ska få många ättlingar och dessutom ska han bli något slags frälsare för alla människor. Då gäller det att skynda sig! Han är ingen ungdom precis. Det där med ättlingar kan vi nog glömma om inte Gud trollar väldigt effektivt.

19Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla Herrens väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att Herren må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom."

Vänta nu. Abraham ska se till att hans barn följer herrens väg och som belöning ska Gud ge honom det han har lovat honom och det han har lovat honom är barn. Hur kan han leda in barnen på den här villovägen innan han har fått barn? Nej, jag tror att Abraham kan se sig i månen efter de där barnen.

20Och Herren sade: "Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

Vad har Sodom och Gomorra med någonting att göra? Vi har inte hört ett ord om deras synd tidigare. De plundrades visserligen under det där kriget där Abraham erövrade ungefär hela världen med 318 män, men det är väl knappast någon synd. Men jag antar att vi inte har något annat val än att tro Gud på hans ord.

21därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det."

Jag fattar inte varför han blandar in Abraham i det här, men okej, Gud ska åka till de här ställena och se om invånarna är lika elaka som Guds små spioner har sagt. Det är klokt att inte tro på rykten utan att kolla upp deras sanningshalt på egen hand.

22Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför Herren.

Vilka är männen? Var inte den här herren en av dem? Är det ens fler än en kille på besök hos Abraham? Jag tycker att den här historien är lika förvirrad som man hade kunnat förvänta sig om den hade berättats av en förvirrad hundraåring, vilket den, vid närmare eftertanke, antagligen är. Det man kan fråga sig är varför någon brydde sig om att nedteckna den gamle gubbens fantasier.

23Och Abraham trädde närmare och sade: "Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

Vem har sagt något om att förgöra? Detta stärker teorin att Abraham har hittat på alltihop själv. Men vi får väl låtsas att det har hänt och fortsätta analysera historien ändå.

24Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

Intressant frågeställning. Kan man slakta några goda människor för att bli av med de elaka. Man kan se många paralleller till dagens värld. Hur stark rättsäkerhet ska man ha - d.v.s. hur många oskyldigt dömda ska man acceptera för att undvika att för många skyldiga går fria? Hur många civila offer kan man acceptera när man krigar mot terrorister och andra onda människor?

25Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?"

Skulle Gud vara orättvis och straffa oskyldiga? Abraham tycker att det går fetbort. Men vi vet bättre. Vi har läst om syndafloden och flera andra övergrepp som Gud har gjort sig skyldig till när han har hetsat upp sig över någon småsak.

26Herren sade: "Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull."

Gud inser att "rättfärdiga" är ett subjektivt begrepp som han själv definierar och att hans löfte därför är helt värdelöst. Notera också att han säger att han vill skona orten och inte att han kommer att skona den. Antagligen kommer han att utplåna den och sedan hävda att han inte ville göra det, men att han inte kunde lägga band på sig.

27Men Abraham svarade och sade: "Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska."

Det är väl inget att vara blyg för? Det är ju Gud som ständigt kommer och smörar för Abraham. Dessutom är väl människan skapad till Guds avbild, så det kan inte vara så stor skillnad.

28Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?" Han sade: "Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den."

Haha, det är lätt att se var det här kommer att sluta. Han kommer att fortsätta tills det bara är en kvar och se om Gud har någon gräns någonstans när han inte orkar bry sig om de rättfärdiga längre. Men gud verkar inte fatta galoppen, utan svarar glatt.

29Men han fortfor att tala till honom och sade: "Kanhända skola fyrtio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull."

Kan vi inte ta lite större steg? Det börjar redan bli tråkigt.
     "Men om det bara finns 35 stycken?"
     "Då blir det inget."
     "Men 30 då?"
     "Nja... Nej, det räcker nog."

30Då sade han: "Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där." Han svarade: "Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det."

Bravo. Det var ett lite större hopp i alla fall.

31Men han sade: "Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull."

Om jag var Gud skulle jag reta mig er på hans ständiga ursäkter än på hans rättmätiga ifrågasättande av mina våldsamma planer. "Förlåt. Bli inte arg för att jag pratar. Jag vågar fråga igen. Ursäkta. Bla, bla, bla..."

32Då sade han: "Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull."

Så det här är sista invändningen? Varför då? Det är ju nu det börjar bli intressant. Räcker det med fem stycken? Två? En enda? Och var ska man dra gränsen för vilka som är rättfärdiga? Jag är säker på att hela Guds resonemang skulle falla ihop som ett korthus om Abraham bara vågade ställa frågorna.

33Och Herren gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

Jag tror att det är för optimistiskt att tro att Gud struntade i hela det här utplånandet av städer. Inte heller tror jag att Gud gick och dog, trots att det faktiskt står att han gick bort. Nej, Sodom och Gomorra kommer nog att få maka på Guds vrede likt ett forntida Hiroshima och Nagasaki. Tyvärr.