Aborter
    BDSM
    Domedagen
    Fildelning
    Förintelsen
    Homosexualitet
    Muhammed
    Onani
    Preventivmedel
    Skilsmässor
    Vegetarianer

    Testa dig själv! Hur ateistisk är du?
    Släktgraf
    Debatt
        Debatt om onani

    1 Mos 1:1: Skapelsen
    1 Mos 2:5: Edens lustgård
    1 Mos 3:1: Syndafallet
    1 Mos 3:14: Gud avkunnar dom
    1 Mos 3:22: Adam och Eva förvisas ur lustgården
    1 Mos 4:1: Kain och Abel
    1 Mos 4:17: Kains släkttavla
    1 Mos 4:25: Set och Enos
    1 Mos 5:1: Sets släkttavla
    1 Mos 6:1: Människornas ondska växer
    1 Mos 6:9: Noa
    1 Mos 7:1: Floden kommer
    1 Mos 8:1: Flodens slut
    1 Mos 8:20: Noas offer och Herrens löfte
    1 Mos 9:1: Guds förbund med Noa
    1 Mos 9:18: Noa och hans söner
    1 Mos 10:1: Noas söners släkttavla
    1 Mos 11:1: Babels torn
    1 Mos 11:10: Sems släkttavla
    1 Mos 11:27: Teras släkttavla
    1 Mos 12:1: Guds kallelse till Abram
    1 Mos 12:10: Abram i Egypten
    1 Mos 13:1: Abram och Lot skils från varandra
    1 Mos 13:14: Abram flyttar till Hebron
    1 Mos 14:1: Abram räddar Lot
    1 Mos 14:17: Melki Sedek välsignar Abram
    1 Mos 15:1: Herrens förbund med Abram
    1 Mos 16:1: Hagar och Ismael
    1 Mos 17:1: Omskärelsen   förbundstecknet
    1 Mos 18:1: En son lovas åt Abraham
    1 Mos 18:16: Abraham ber for Sodom
    1 Mos 19:1: Sodoms syndfullhet
    1 Mos 19:12: Lot lämnar Sodom
    1 Mos 19:23: Sodoms och Gomorras förstöring
    1 Mos 19:30: Moabiternas och ammoniternas ursprung
    1 Mos 20:1: Abraham och Abimelek

Kontakt

Hem
   
Bibelns syn på förintelsen
Vad säger Bibeln om förintelsen? Det kan förefalla vara en underlig fråga. De flesta antar säkert att det räcker med att läsa i andra Mosebokens 20:e kapitel:

13Du skall icke dräpa.

Vi som har läst Bibeln lite mer noga vet dock att detta bara är en grundregel som det finns många undantag från. Detta kan illustreras med otaliga exempel, men för att inte snöa in på det här tar vi bara ett av dem:

13Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
(3 Mos 20)

Hur är det då med folkslag? Får man utrota sådana? Om det är förbjudet att dräpa (förutom i de undantagsfall som listas i skriften) kan man tycka att det skulle vara ännu värre att utrota ett helt folkslag. Det finns dock många exempel på att Gud uttryckligen beordrar sådana utrotningsaktioner:

40Så intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Låglandet och Bergssluttningarna, och slog alla konungar där och lät ingen slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, såsom Herren, Israels Gud, hade bjudit.
(Jos 10)

2Så säger Herren Sebaot: "Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog upp ur Egypten.3Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor."
(1 Sam 15)

Men nu får det vara slut på gåendet som katten runt den heta gröten. Vi ska ju nämligen tala om det som tyskarna under andra världskriget kallade judefrågan. Får man döda judar? Bör man döda judar? Vad säger Bibeln om detta? Detta är minst sagt en het potatis och de flesta skulle kasta den ifrån sig så fort som möjligt. Vi har dock en vän att hålla i handen när vi stiger in på detta förbjudna område.
     Jesus har följande att säga i frågan:

27Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.
(Luk 19)

Det faktum att de inte ville ha Jesus som konung och inte ser honom som Messias är precis det som utmärker judarna. Detta är alltså en uttalad order att ta livet av judar. Jesus vill dessutom gärna titta på när man gör det. När andra sätter sig ner för att titta på en bra film föredrar Jesus en rejäl pogrom.
     Jesus är dock inte ensam om att komma med sådana uppmaningar. I sitt första brev till tessalonikerna (kapitel 2) skriver Paulus följande:

14I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna – 15av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor, 16i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.

Här låter det nästan spöklikt mycket som om han talar om judeutrotningarna i Tyskland. Judarna dödade Jesus och fördrev de kristna och de är fiender till både Gud och människor. Därför hade Guds hämnd drabbat dem på värsta tänkbara sätt.
     Bibeln stöder alltså förföljelser av judarna som grupp. En rättrogen kristen har inte annat att göra än att böja sig för detta påbud.

Kanske kan mindre bevandrade tycka att domen mot judarna är för hård. Det var ju trots allt inte de som personligen dödade Jesus. Istället var det romarna som verkställde korsfästelsen. Om så på judarnas initiativ.
     Det finns dock många exempel på hur Jesus förföljdes av judar. Här presenteras bara några exempel från Johannesevangeliet:

16Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17Men han svarade dem: Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag. 18Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
(Kapitel 5)

52Då tvistade judarna med varandra och sade: Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta? 53Jesus sade då till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder.
(Kapitel 6)

1Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.
(Kapitel 7)

57Då sade judarna till honom: Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett! 58Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag. 59Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
(Kapitel 8)

19För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna. 20Många av dem sade: Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?
(Kapitel 10)

24Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet. 25Jesus svarade dem: Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. 26Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får. 27Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. 28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 30Jag och Fadern äro ett. 31Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.
(Kapitel 10)

31Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att kropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det var nämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skulle låta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna. 32Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben och sedan den andres som var korsfäst med honom. 33När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död, slogo de icke sönder hans ben;
(Kapitel 19)